CAN'T STOP SMILING!

You can't imagine the little heart attack I've got when I logged in to my Instagram account to see that Chris Daughtry liked my photo from their performance at Helsinki and that the bass guitar player Josh Paul started following me. I literally flying on little pink clouds right now and smiling like an idiot!

You spin my head right round, right round.

Så för att få det hela mer komplicerat blev jag erbjuden förlängd tid vid affären. dvs, det skulle fortsätta ända fram till mars 2014. MEN, dock är det så att jag MÅSTE hoppa in som inhoppare på min gamla plats ifall någon blir sjuk. Jag är förvirrad, men tackade ja ändå.

Nu börjar jag verkligen fundera på "vad skall betty göra om ett år?"

Träffade en ung svensk tjej som arbetat som massör ombord på Royal Carribean skeppen och hon berätta allting om hur det fungerade där, skillnaden mellan STAFF och CREW, om hur man måsta bära aftonklänningar på sig då man rörde sig i passagerarutrymmen, hur man varannan dag såg en ny ö vid det karibiska havet. Hon berättade om skolan i London, om de stränga läraren och reglerna men också om hur bra arbetserfarenhet man får.

Jag? jag blev såld och drömde mig bort till ett större företag och en kundbetjäning jag skulle kunna ha någon nytta av.

Tomhet.

De är såhär det går då. Man tappar motivation och intresse. Ingenting har någon betydelse längre och man stirrar ut och drömmer. Ikväll blev fokuset på den skrämmande mörka tysta kvällen vid hamn. Nu är det verkligen höst.
Och glad är jag då jag äntligen slipper hem imorgon.