"Man hinner aldrig se dig då du helatiden jobbar."
" Jobb som vanligt igen då?"
"skall du igen jobba extra?"
"du har ju helatiden kurser."
Idag insåg jag hur mycket mitt arbete påverkar en massa olika saker i mitt liv. Eller det faktumet varför jag blir kallad arbetsnarkoman.
Visst drömmer jag om att få gå på alla mina väninnors bröllop, allas födelsedagar & andra roliga evenemang som ordnas. Jag drömmer om att ha en egen hund, drömmer om att börja studera igen bara för att det är så roligt att träffa nya människor!
Det tar en tid att sätta in det i huvudet att jag inte har möjligheter att göra nått av de ovanstående alternativet undertiden jag jobbar 7 + 7 dagar i månaden, men konstigt nog är jag för tillfället rätt så nöjd. Jag lever i en tid där vi läser om företag som skär ner på personalen och företag som läggs ner. Denhär s.k LAMA tiden.
MEN jag lever i en lycklig bubbla för tillfället. Jag är glad över att jag har en fastanställning och har chansen att jobba med något som har intresserat mig ända sedan jag var 7 år gammal. För låt oss inse, hur många jobbar egentligen med något som de verkligen brinner för?
Det faktum att jag spenderar min fritid (lediga vecka) till att gå på kurser är någonting jag själv väljer att göra. Varje kurs jag anmält till är något som intresserar mig. Kurserna är något som för mig tillbaka till skolminnen.
Visst drömmer jag om att få gå på alla mina väninnors bröllop, allas födelsedagar & andra roliga evenemang som ordnas. Jag drömmer om att ha en egen hund, drömmer om att börja studera igen bara för att det är så roligt att träffa nya människor!
Det tar en tid att sätta in det i huvudet att jag inte har möjligheter att göra nått av de ovanstående alternativet undertiden jag jobbar 7 + 7 dagar i månaden, men konstigt nog är jag för tillfället rätt så nöjd. Jag lever i en tid där vi läser om företag som skär ner på personalen och företag som läggs ner. Denhär s.k LAMA tiden.
MEN jag lever i en lycklig bubbla för tillfället. Jag är glad över att jag har en fastanställning och har chansen att jobba med något som har intresserat mig ända sedan jag var 7 år gammal. För låt oss inse, hur många jobbar egentligen med något som de verkligen brinner för?
Det faktum att jag spenderar min fritid (lediga vecka) till att gå på kurser är någonting jag själv väljer att göra. Varje kurs jag anmält till är något som intresserar mig. Kurserna är något som för mig tillbaka till skolminnen.
Visst ångrar jag mig ibland då jag hör hur alla skall åka på sitzer osv helatiden. Sånt som normala 21 åringar skall göra och här sitter jag planerar min vecka då jag är hemma.
Jag inser mycket väl nu efter 2 år att jag i princip är i ett förhållande med mitt jobb. För med en arbetsplats som jag har kommer jobbet alltid att gå först vare sig man vill det eller inte. Det är bara betydligt lättare att erkänna hela saken då man trivs med det man gör.
Och arbetsplatsen, Det tar en tid att verkligen lära känna sina kollegor, Efter att jag nu jobbat 1 år börjar jag äntligen känna mig mera avslappnad runt deras sällskap och blir faktiskt glad varje gång jag träffar dem. Fastän vi har ett medelår på ~39år så påverkar det inte alls vår arbetsplats. Tvärtom, vi jobbar alla suveränt med varandra och har en kemi. Nästan helt enkelt som en familj. Visserligen är jag medveten om att detta arbete kräver också en viss personlighet för att man skall platsa in sig. Och lämpar sig inte till alla helt enkelt. Empati, vara utgående och öppen, ett sinne för humor + att verkligen kunna hantera stress är några av de egenskaperna som krävs. Och det att du spenderar halva året på din arbetsplats.
Vi jobbar som en enhet. Inte emot varandra. Detta är vad som gör min arbetsplats så himla fin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar