won't let you go, don't let me go.

Ni vet känslan då gamla känslor väcks upp igen. De känns som att dra bort skorpan från huden och sedan strö salt in. Ja, jag är i tillfället då jag väntar på att saltet skall strös in.

Hur kan det vara så, fast man än vet att "nee, de gick inte bra förra gången" så skall man utsätta sig för samma sak igen. I ett hopp om att det kanske blir bättre eller för att få ett svar? Eller tycker man bara om att såra sig själv... Jag är glad att jag redan engång sakt ifrån mig då jag plötsligt oväntat stod där igen, ungefär samma tid varje år runtom en massa människor och vi inte helt enkelt bryr oss vad de tänker.

Jag är och kan bli hur lycklig som helst. men då ploppar plötsligt gamla minnen upp och man både hör och ser människan överallt. Och jag skulle bara borda släppa taget och säga "Nej, sluta ta kontakt med mig". Men jag gör det inte? - Varför?

October party

So yesterday was the big October party here in my hometown. And it was so fun! Even made my new favorite drink (something I came up with)kinda reminding of the "Glass Vegas"-drink that Emma showed me once!
I would describe it as the day I drank a lot of beer, listened to great music, danced with Hanna to one of the greatest songs ever "simply the best", laughed so much with familiar friends, saw old teachers, walked in the rain to our pub downtown and almost walked all the way home! But thanks cride and ludde for picking me up!

Memories for life now, thank you everyone!