spring running

Såhär såg det ut på min temperaturmätare igår. Snabbt och kvickt böt jag om till mina träningskläder och sprang iväg på länk. Gårdagens länk blev dock länge än planerat då jag bestämde mig vid hamnen att springa vidare till Ruissalo strand. Inte smartaste idén att göra utan en vattenflaska men som min tränare nångång sa så behöver inte kroppen vätska under 2 h träning utan först efteråt.

45 minuter tar det att löpa från hamnen till stranden. Så med tanke på att förbereda sig inför sommarens Ruisrock festival och annars bara ligga på stranden och simma så kom jag fram till slutsatsen att jag måste skaffa en cykel. Löpturen på 15km är inte värt det helt enkelt. 

Ruissalo 

Dessa bilder blev från dagens promenad. Promenerade längst ån idag, Ja, jag bojkottar gymmet så länge det är så här fint väder! Dock blev det lite väl skönt på bryggan vid ån så lade ner mig och solade i ca 30min. Är förvånad över att min kropp orkar springa så mycket eftersom jag nästan alltid kör på crosstrainer och step, härligt att se att resultaten iallafall syns nånstans, speciellt efter London resan, haha!

Tillbaka till vardagen.

Efter en lång helg bakom mig med en massa stunder jag aldrig lär skall glömma är jag tvungen att återvända till vardagen.
På bara några dagar blev någon jag knappt kände till någon jag hoppas jag kommer att få träffa flera gånger ännu.



Och javisst, denna dag lär också bli den dagen jag lyckades slita sönder min jacka, mitt dörrhandtag till balkongen och sätta eld på mitt hår.  Slutet gott, allting gott? 

won't let you go, don't let me go.

Ni vet känslan då gamla känslor väcks upp igen. De känns som att dra bort skorpan från huden och sedan strö salt in. Ja, jag är i tillfället då jag väntar på att saltet skall strös in.

Hur kan det vara så, fast man än vet att "nee, de gick inte bra förra gången" så skall man utsätta sig för samma sak igen. I ett hopp om att det kanske blir bättre eller för att få ett svar? Eller tycker man bara om att såra sig själv... Jag är glad att jag redan engång sakt ifrån mig då jag plötsligt oväntat stod där igen, ungefär samma tid varje år runtom en massa människor och vi inte helt enkelt bryr oss vad de tänker.

Jag är och kan bli hur lycklig som helst. men då ploppar plötsligt gamla minnen upp och man både hör och ser människan överallt. Och jag skulle bara borda släppa taget och säga "Nej, sluta ta kontakt med mig". Men jag gör det inte? - Varför?

Sommar känslan och ny frisyr.

Så här är man, mår lite bättre och hoppas att flunssan går bort helt och hållet denhär gången! Känner mig någotlunda normal i utseende och för första gången lyckades jag ta ett kort på mitt ny fixade hår. Blonda och mörka slingor blev insatta och även utväxten blev blonderad förra veckan då jag besökte frisören. (visserligen syns inte de mörka slingorna så bra på bilden och även att jag toppade några centimeter bort)
Just idag då jag vaknade klockan 9.00 finsk tid av solen som lös mig i ansiktet spred sig lyckan inom mig! kort därefter fick jag ett sms av min Pappa då och strax där på kom han över för att se om jag var i liv och fixade min säng som olyckligtvist varit med om en olycka för typ.. 1 år sen. 

Hursomhelst, nu är jag faktiskt riktigt glad för första gången på hela veckan. Kanske beror det på solen eller på mitt nya hår?

skall även bjuda er på helskön sommar musik av ingen annan än Veronica Maggio. På sommaren hör det till att man skall lyssna på svensk musik.