är hemma som bäst i byn where I was born and raised! Inkoo. Södra Finland med havsdoft i vinden och moder natur så grön och fin.
Var igår även och hälsade på en nybliven mor för andra gången i sitt liv. Nämligen min bror och hans fästmö fick en liten prinsessa här 9.9.2013. En så söt liten flicka med mörkt hår och fick just och just upp ögonen ibland. Kan inte komma ihåg att t.o.m lilla Amanda som snart fyller 3 år var lika liten.
Och hämtade även små presenter till båda prinsessorna. Amanda som blivit sådan Disney prinsessa fantast fick en princess klänning och lillesyster fick en klänning från Ocean Spirit.
Idag skall vi även fira Hanna som fyllde 20 år igår. Badibunka, bastu och antagligen en massa musik från 90 - talet väntar oss ! Let the show begin! :)
“When I was 5 years old, my mother always told me that happiness was the key to life. When I went to school, they asked me what I wanted to be when I grew up. I wrote down ‘happy’. They told me I didn’t understand the assignment, and I told them they didn’t understand life.” ― John Lennon
lördag 14 september 2013
torsdag 12 september 2013
Onsdag, hemkomst och kalabalik!

Allting började med att jag satt i bussen påväg hemåt. Mörkt var det redan ute och jag ringde Hanna. Hon låg hemma i sängen redan insatt på att sova, men som tur så fick jag henne övertalad. Eller så var det Vicke som fick henne.. HURSOMHELST.
När jag kom hem böt jag snabbt om då till vettigare kläder och styrde nosen mot centrum. På torget träffade jag Hanna och Vicke och några utav Vickes klasskamrater. Vi stod utanför Monkey och typ väntade på att stället skulle öppna? Då dörrarna öppnades flydde jag och Hanna fältet och styrde oss mot Blanko för att kunna sitta i lugn och ro. Under tiden detta allt skedde bombade jag vår gamla klasskamrat Akke som jag visste att skulle ut idag pga småfåglarna..

Satt kvar i Blanco tills de stängde stället kl 00.00. Beslöt oss för att fa vidare och mittiallt var vi i en väldigt gammal bar (tänk er Titanic inredning) som vi och 4 andra var hela barens gäster. Killarna började spela något sorts Öl spel och jag skulle just beställa mera drinkar då bartender berättade att hon stänger stället tidigare idag kl 01.00.. Well, vad gör vi? Fortsätter till nästa bar!
Denna gång beslöt vi oss för att fa till en nattclub då, Forte. Är inte riktigt säker på hur länge vi satt i Forte innan Ringo och hans vän lyckades bli utslängda av ingenting. Vi skrattade ändå åt hela situationen och alla skulle just gå hem men på något sätt så lyckades festen fortsätta hemma hos mig. Och jag bjöd på välkomst-drink till alla och pretty much också på mera öl då..
Följande dag vaknade jag kl 15 då Ringo kom och knackade på min sovrumsdörr. Stämpeln i pannan från Forte fick oss båda att gråta av skratt. Och aldrig har man mått så dåligt..
torsdag 5 september 2013
tisdag 3 september 2013
kaffe med gamla klasskamrater från högstadiet.
Idag hade jag Akke och Hanna över på en kopp kaffe. Akke en som man ser väldigt sällan! iallafall om man tänker på att vi umgicks så mycket med varandra under högstadie tiden. Även fast vi har våra olika åsikter om allting så.. Men väldigt många av vår gamla högstadie klass har börjar studera i Åbo nu. Kanske man ser mera utav dem nudå. Här har ni en bild från vår klass då vi gick på årkurs 9.
Etiketter:
classmate,
friends,
highschool,
memories,
old school
måndag 2 september 2013
What doesn't kill you makes you stronger, right? :(
Såhär som avslutning till att jag inte mått så bra på sista tiden fick jag ett råd utav företagsläkaren " Om jag vore du, skulle jag byta/sluta där var du jobbar"
Orden har snurrat runt i mitt huvud i flera dagar. Försöker hitta på nånting att göra helatiden men jag stressar. Och vet ni vad som hände förra arbetspasset?- jag fick tillbaka min migrän. Min migrän som jag inte har haft på över två år. När jag berättade detta för läkaren sa hon att hon inte är förvånad.
Så nu står jag här på ruta 0. Står här och skulle borda välja IGEN. Kan ni förstå hur j*vla ironiskt detta är? Just nu skulle jag kunna stå på ett större kryssningsfartyg nånstans mellan karibiska öarna och få ut någonting utav livet eller bo hos en familj i Amerika och studera och lära mig mera om Amerika.
Jag är praktiskt taget flyförbannad.
Har sprungit av och an hos läkaren på en vecka mer än jag har på de senaste 2 åren. Visade sig att lungkapaciteten var så försämrad att jag hamnar fortsätta följa upp i 2 veckor både på fritiden och på arbetsplatsen med s.k blåstester mellan 2 timmars mellanrum. Därefter skall jag tillbaka till läkaren och utföra testen där och därefter kan man kolla hur mycket skada det har orsakat. Är faktiskt livrädd över att de kommer att säga att min lungkapacitet är så försämrad att jag inte får sjömansläkarintyget uppdaterat.
Frågade redan om byte av arbetsplats och tog även kontakt med min gamla arbetsgivare. Om det inte finns snart någon plats blir jag tvungen att säga upp mig. Söka något här på land och arbeta tills jag slipper iväg till Amerika...
Känns som största misstaget var att jag tog emot jobb erbjudandet för tillfället.
Orden har snurrat runt i mitt huvud i flera dagar. Försöker hitta på nånting att göra helatiden men jag stressar. Och vet ni vad som hände förra arbetspasset?- jag fick tillbaka min migrän. Min migrän som jag inte har haft på över två år. När jag berättade detta för läkaren sa hon att hon inte är förvånad.
Så nu står jag här på ruta 0. Står här och skulle borda välja IGEN. Kan ni förstå hur j*vla ironiskt detta är? Just nu skulle jag kunna stå på ett större kryssningsfartyg nånstans mellan karibiska öarna och få ut någonting utav livet eller bo hos en familj i Amerika och studera och lära mig mera om Amerika.
Jag är praktiskt taget flyförbannad.
Har sprungit av och an hos läkaren på en vecka mer än jag har på de senaste 2 åren. Visade sig att lungkapaciteten var så försämrad att jag hamnar fortsätta följa upp i 2 veckor både på fritiden och på arbetsplatsen med s.k blåstester mellan 2 timmars mellanrum. Därefter skall jag tillbaka till läkaren och utföra testen där och därefter kan man kolla hur mycket skada det har orsakat. Är faktiskt livrädd över att de kommer att säga att min lungkapacitet är så försämrad att jag inte får sjömansläkarintyget uppdaterat.
Frågade redan om byte av arbetsplats och tog även kontakt med min gamla arbetsgivare. Om det inte finns snart någon plats blir jag tvungen att säga upp mig. Söka något här på land och arbeta tills jag slipper iväg till Amerika...
Känns som största misstaget var att jag tog emot jobb erbjudandet för tillfället.
" To be wrong all along and admit its not amazing Grace"
måndag 26 augusti 2013
Varvar ner
Spenderade min lediga kväll med en tre rätters middag på ala carte' tillsammans med lilla Jenny som vikarierar här med oss på jobbet. Därefter följdes kvällen av lite shopping på -60% skor och uppfyllning av barskåp. Tack och gonatt!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)