Detta kommer att bli ett filosofiskt inlägg. Kan redan stoppa er och säga, för er som inte tycker om att höra om klagomål kanske ni kan skippa detta. Men för er som är nyfikna på varför jag alltid nu och då får chocker eller helt enkelt glömmer bort att jag faktiskt endast är 20 år gammal, varsågoda kanske ni känner igen er själva?
För er som inte känner mig och inte läst mina tidigare inlägg kan jag kort berätta att jag alltid har haft en dröm att få arbeta med engelska och utomlands. Efter en presentation som hölls av en Amerikan insåg jag hur mycket sämre vi är här i Finland på både kundbetjäning och försäljning..
Har sökt som Au Pair i Amerika och som Spa terapeut vid några av världens största kryssningsfartyg. Då jag ansökte som Au Pair i Amerika var jag endast 18-19 år och hade alla papper klara. Fick dock kalla fötter just före några veckor innan det skulle bli aktuellt och tänkte att jag kanske dock bör vänta tills jag åtminstone blir myndig i Amerika alltså 21 år. Lite på kanske ett halvt år senare började jag kolla runt på kryssningsfartyg som hade spa anläggningar ombord; Carnival Cruise Lines, Celebrity cruises, Costa Crociere, Crystal Cruises, Curnard Cruises, Holland–America line, Norwegian Cruise lines, Princess Cruises, P&O Cruises, Royal Caribbean Cruise lines, Silver Seas, Seabourne cruise och och i samband med detta träffade jag en kvinna som tidigare jobbat på Royal Caribbean. Vi kom otroligt bra överens, det var visserligen inte så konstigt eftersom jag hade samma drömmar som hon hade då hon var i min ålder och hon uppmuntrade mig att ansöka till Steiner Europe. Efter ansökan blev jag tillkallad på en intervju till Berlin i Tyskland. Kunde dock inte gå på den då jag själv var på jobb. Ungefär samma tid skulle jag meddela min arbetsplats om jag godtar fastanställningen efter att prövotiden tog slut... Fastanställningen hindrade mig från att åka iväg till min dröm.
På sista tiden hade jag totalt glömt bort mina drömmar. Efter resan i Mexiko för några veckor sedan kom jag ihåg att kosmetolog inte var det jag egentligen ville bli. Jag ansökte faktiskt till turismlinjen för att slutligen nån gång kunna jobba som guide utomlands. Men det året som jag ansökte bildades ingen turismklass då det var för lite ansökanden så jag började på kosmetolog linjen. Dock ångrar jag inte alls att jag började inom kosmetologbranschen, jag upptäckte hur mycket hälsa, mikrobiologi och anatomi intresserade mig och även efter att skolan tog slut har jag hunnit ta en kurs inom Medicinisk Laser.
Nåväl, skall fortsätta berätta hur jag chockerades. Söndagen började med en kopp kaffe och Foo Fighters som spelade i bakgrunden. Jag hade nyss vaknat och öppnade mina mejl då jag fann ett från Steiner Europe. En inbjudan till en öppen intervju och bekantnings dag i Berlin, Tyskland. Alla mina drömmar surrade upp i huvudet igen och jag insåg att det gått ett år sedan den senaste arbetsintervjun tog plats, den arbetsintervjun som jag inte kunde delta i. Jag fick en otrolig lust att få åka iväg på detta. Bara för att kolla hur jag skulle klara mig. "Skulle jag klara av deras krav på kundbetjäning inom engelskan?" "Skulle jag klara av deras krav på estetik och behandling?" "Eller skulle jag kunna säga upp mig för att åka iväg?". Chocken kom, jag hade intalat mig själv att då jag är 21 år skulle jag åka. Då skulle jag vara myndig och därav ha lättare att röra runt mig i världen utan några problem. Ivern blev större och jag började tappa kontrollen helt. Lyckades dock sänka ribban och intala mig själv igen en gång att jag inte kommer att kunna delta den 5.5 pga att jag själv sitter fast på jobbet. Och här sitter jag igen och funderar " skulle jag ha åkt om jag varit ledig?" - antagligen.
Pga detta får jag ibland grym ångest över att jag inte hunnit göra något jag ville göra ännu. Som tur då brukar alltid mina vänner säga åt mig "MEN kom igen. Du är endast 20 år. du har all tid i världen."
Jag gillar, nej faktiskt älskar mitt jobb som kosmetolog just nu vid parfymavdelningen. Fast jag många gånger funderat på hur det skulle vara att jobba inom ett yrke som inte kräver direkt kundbetjäning är allt som intresserar mig inom kundbetjäning.
Jag är för tillfället omringad av dofter 24/7. Jag är lycklig av att se andra människor lyckliga, lycklig av att få deras självförtroende att höjas genom att kommentera hur bra de skött sin hud eller vilket bra färgval de valt som ögonskugga. Lycklig att kunna hjälpa de som känner sig osäkra hurdan smink de skall köpa eller vilken present blir bäst till deras svärmor. Små detaljer som ändå betyder mycket för varenda människa.
Dock är jag själv en människa som gillar utmaningar varav varför jag ständigt funderar över att arbeta med något nytt på någon ny plats som skulle kräva att jag sätter 110% av mig på prov.
