Onsdag, hemkomst och kalabalik!

Ni vet känslan. Dendär spontana barkvällen och mittiallt träffar man alla sina bekanta? Det var vår onsdag kväll. Blev på övertid på jobbet för att diskutera framtiden. Visserligen var jag så trött att jag bara satt och lyssnade.

Allting började med att jag satt i bussen påväg hemåt. Mörkt var det redan ute och jag ringde Hanna. Hon låg hemma i sängen redan insatt på att sova, men som tur så fick jag henne övertalad. Eller så var det Vicke som fick henne.. HURSOMHELST.
När jag kom hem böt jag snabbt om då till vettigare kläder och styrde nosen mot centrum. På torget träffade jag Hanna och Vicke och några utav Vickes klasskamrater. Vi stod utanför Monkey och typ väntade på att stället skulle öppna? Då dörrarna öppnades flydde jag och Hanna fältet och styrde oss mot Blanko för att kunna sitta i lugn och ro. Under tiden detta allt skedde bombade jag vår gamla klasskamrat Akke som jag visste att skulle ut idag pga småfåglarna..
När vi väl satt i Blanco fick jag ett meddelande utav Ringo. Visade sig att han också var ute ikväll med två av sina gamla mili-kompisar. Deras gäng joinade oss och lite senare kom även Akke.
Satt kvar i Blanco tills de stängde stället kl 00.00. Beslöt oss för att fa vidare och mittiallt var vi i en väldigt gammal bar (tänk er Titanic inredning) som vi och 4 andra var hela barens gäster. Killarna började spela något sorts Öl spel och jag skulle just beställa mera drinkar då bartender berättade att hon stänger stället tidigare idag kl 01.00.. Well, vad gör vi? Fortsätter till nästa bar!
Denna gång beslöt vi oss för att fa till en nattclub då, Forte. Är inte riktigt säker på hur länge vi satt i Forte innan Ringo och hans vän lyckades bli utslängda av ingenting. Vi skrattade ändå åt hela situationen och alla skulle just gå hem men på något sätt så lyckades festen fortsätta hemma hos mig. Och jag bjöd på välkomst-drink till alla och pretty much också på mera öl då..

Följande dag vaknade jag kl 15 då Ringo kom och knackade på min sovrumsdörr. Stämpeln i pannan från Forte fick oss båda att gråta av skratt. Och aldrig har man mått så dåligt..